Svensk ordbok 2009, webbversion

fjä´der substantiv ~n fjädrar fjädr·ar1flyg- och skyddsorgan hos fåglar, bestående av skaft och där­ifrån ut­strålande hårliknande material zool.fjäderdräktfjäderskrudhönsfjäderömsa fjädrar○äv. om före­mål av liknande ut­seendesolfjäder○spec. i ett ut­tryck för intensitet el. våldsamhetpojkarna slogs så att fjädrarna rykteen fjäder i hattenen fin merit​ att ha arbetat utom­lands är en fjäder i hatten för en akademiker göra en höna av en fjädersehöna (lysa med) lånta fjädrar(stoltsera med) ngt som man själv inte har förtjänsten av​ han upp­trädde i lånta fjädrar som adels­man men var egentligen bonde; studenterna beskylldes för att lysa med lånta fjädrar och an­mäldes senare för fusk lätt som en fjäderselätt 1 sedan 1100–1200-taletrunristat revben, Lund, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)runform fiaþrar (plur.), fornsv. fiädher; gemens. germ. ord, besl. med lat. penn´a med samma betydelse; jfr penna 2maskin­element eller konstruktions­detalj av elastiskt material vanligen i spiralform, av­sedd att dämpa stötar, fram­bringa rörelse el. lagra mekanisk energi tekn.fjädermekanismfjädervågdrivfjäderspiralfjäderspänna fjädernen madrass med mjuka fjädrarklockan gick inte för fjädern var trasigsedan 17283uthyvlad list i en bräda som vid samman­fogning med en annan bräda pressas in i en ränna tekn.JFRcohyponymspontcohyponymnåt 2 sedan 1834