Svensk ordbok 2009, webbversion

fläck substantiv ~en ~ar fläck·en1smutsad yta vanligen av begränsat om­fång hush.psykol.flottfläcksmutsfläckhan råkade få en fläck på sina jeansen fläck som inte gick bort i tvättenen ful fläckäv. bildligtvan­hedrande om­ständighet skamfläcken fläck på hans hederen fläck (på ngt)även solen har (sina) fläckarse1sol sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. fläkker; urspr. trol. ’platt före­mål’; besl. med flak 2mindre del av yta med färg eller struktur som av­viker från om­givningen optik.JFRcohyponymplätt 1cohyponymställe 1 solfläckkon hade en vit fläck i pannanhan hade en kal fläck på hjässanbara fläckar på marken efter snö­smältningenspec. om sjukdoms­symptomleverfläckmiss­färgade fläckar på huden kan vara farligaäv. med ton­vikt på ytans lägehan kunde inte röra sig ur fläckenibl. bildligt i ut­tryck för o­förmåga att ut­vecklas e.d.stå och stampa på samma fläckinte komma ur fläckenen fläck (av ngt)blinda fläckenden del i ögats botten där syn­nerven passerar genom nät­hinnanblinda fläcken är ett blint om­råde i syn­fältet som kan bli större vid ögon­sjukdomar som t.ex. glaukom ○ äv. bildligtde kvinnliga konstnärernas från­varo, denna konst­historiens blinda fläck, började metodiskt under­sökas av forskare på 1980-talet en vit fläck på kartan ett o­känt om­rådeAmerika var länge en vit fläck på kartan för européerna gula fläckennät­hinnans centrala delskador på gula fläcken är den vanligaste orsaken till syn­nedsättning bland äldre på fläckenögon­blickligenhan blev på­körd vid ett övergångs­ställe och dog på fläcken sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böcker