Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
fläng·et●i vissa uttryck
nervös (men effektiv) brådska
tid.JFRcohyponymjäktcohyponym1spring
fart och flängi flygande flängmycket snabbt
scenbytet gick i flygande fläng
sedan 1754till flänga
Bevars vilket fläng både utan och innan! Hos prästens vad stoj och vad stök!Anna Maria Lenngren, Grevinnans besök (1803)
adjektiv,
ingen böjning
●flängd
vard.psykol.hon är helt fläng i huvudet!sedan åtm. början av 1980-talettill flänga