substantiv ~n flagor
flag·an●litet tunt stycke av lossnat material
särsk. av täckande material, t.ex. färg
af.rostflagasotflagasedan 1706sv. dial. flaga ’flat yta; flaga’; trol. urspr. ’ngt avfläkt’, till flå
2fla`ga
verb ~de ~t
flag·ar1vanligen med partikel, särsk.av, bort
lossna i flagor
af.JFRcohyponymflagna
flagande färg på verandornaförgyllningen hade flagat (av)flaga (av/bort)sedan 1889se 1flaga
2riva eller lossa flagor av
ngt
Nollsolen hade flagat skinnet på henneflagad mandelflaga ngt (med ngt)sedan 1916Subst.:vbid1-150711flagande,
vbid2-150711flagning