Svensk ordbok 2009, webbversion
fla`gna
verb ~de ~t
flag·nar●ofta med partikel, särsk.av, bort
lossna i flagor
af.JFRcohyponym2fjälla 1cohyponym2flaga 1
färgen började flagna (av)○äv. bildligtstrålglansen kring den nya tekniken började flagnaflagna (av/bort)sedan 1749till 1flaga
Subst.:vbid1-150785flagnande