Svensk ordbok 2009, webbversion

fla`gna verb ~de ~t flag·narofta med partikel, särsk.av, bort lossna i flagor af.JFRcohyponym2fjälla 1cohyponym2flaga 1 färgen började flagna (av)äv. bildligtstrål­glansen kring den nya tekniken började flagnaflagna (av/bort)sedan 1749till 1flaga Subst.:vbid1-150785flagnande