Svensk ordbok 2009, webbversion
flagrant
[-an´täv.-aŋ´t]
adjektiv,
neutr. ~
flagr·ant●påfallande på ett negativt sätt
allmän värderingett flagrant brott mot folkrättenett flagrant exempel på maktmissbrukbegå ett flagrant misstagsedan 1871av lat. flag´rans ’brinnande’, pres. part. av flagra´re ’stå i lågor’