Svensk ordbok 2009, webbversion

flagrant [-an´täv.-aŋ´t] adjektiv, neutr. ~ flagr·antpå­fallande på ett negativt sätt allmän värderingett flagrant brott mot folk­rättenett flagrant exempel på makt­missbrukbegå ett flagrant miss­tagsedan 1871av lat. flag´rans ’brinnande’, pres. part. av flagra´re ’stå i lågor’