Svensk ordbok 2009, webbversion

flane´ra verb ~de ~t flan·er·arvandra om­kring utan bestämt mål ofta under betraktande av folk­livet NollJFRcohyponymflackacohyponymspankulera på kvällarna brukar tusen­tals människor flanera på avenynflanera (ngnstans)sedan 1871av fra. flâner med samma betydelse; trol. besl. med sv. dial. flana ’vara o­stadig; flamsa hit och dit’ Subst.:vbid1-150892flanerande