Svensk ordbok 2009, webbversion
flax`a
verb ~de ~t
flax·ar●ofta med partikel, särsk.omkring
slå häftigt (med vingarna)
under flygning el. stillastående
zool.skatan flaxade med vingarnanågra duvor flaxade omkring vid takfoten○äv. ngt utvidgathan flaxade med armarna för att påkalla uppmärksamhetkjolarna flaxade om henne när hon skyndade bort○äv.röra sig fram och tillbaka
spec. om segelliknande föremål men äv. om person m.m.
flaggorna flaxade i vindenbarnen flaxade omkring på gården○äv. bildligttankarna flaxade vidareflaxa (omkring) (med ngt)sedan 1618jfr no. flagsa; trol. nära besl. med flacka
Subst.:vbid1-151008flaxande,
vbid2-151008flaxning;
2flax