Svensk ordbok 2009, webbversion

flirt el. flörtflört [flört´] substantiv ~en ~er flirt·en, flört·en●beteende som av­ser att (på ett finare sätt) väcka erotiskt intresse genom ögon­kontakt m.m. komm.JFRcohyponymkurtiscohyponymäventyr 1 sommarflirten o­skyldig flirtflirt, förälskelse och kärlek○äv. om flirtig person el. person som är före­mål för upp­vaktninghon är hans senaste flirt○äv. bildligt om in­ställsamt beteende e.d.särsk. pol.NN:s flirt med kommunismenen flirt (med ngn/ngt), en (mellan ngra)sedan 1893till flirta Varför försaka en enda liten stilla flirt. Stunden kommer kanske aldrig tillbaka.Inledningsraderna till schlagern En stilla flirt (text Gösta Stevens, musik Jules Sylvain; 1934)