Svensk ordbok 2009, webbversion
flirta
el.
flörtaflörta
[flört`a]
verb ~de ~t
flirt·ar, flört·ar●antyda och försöka väcka erotiskt intresse
genom ögonkontakt m.m.
komm.de flirtar alltid med varandra i lunchkön○äv. bildligtantyda intresse för samverkan
särsk. pol.socialdemokraterna flirtar gärna med ett av de borgerliga partiernaflirta (med ngn/ngt)sedan 1891av eng. flirt med samma betydelse, även ’svänga hit och dit; vifta’; av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-152610flirtande,
vbid2-152610flörtande;
flirt,
flört