Svensk ordbok 2009, webbversion

1flock [flåk´] substantiv ~en ~ar flock·en1väl samman­hållen (större) grupp djur särsk. fåglar el. vargar admin.sociol.zool.JFRcohyponymgruppcohyponymskaracohyponymhjordcohyponymskock flockinstinktflockvisvargflockvildsvinsflocken flock sparvarflocken skingrades○äv. om grupp av människor, ofta med ton­vikt på o­självständighet e.d.flockmentaliteten flock ungdomar på mopederhon vägrar att gå i flock och göra som alla an­draen flock (ngra), en flock (av/med ngra)som en flock vargarsevarg 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. flokker ’hop; av­delning i en lagurkund’; gemens. germ. ord; ev. urspr. ’flygande svärm’ och besl. med flyga 2blom­ställning med kort axel och långa blom­skaft som ut­går (nästan) från samma punkt; hos t.ex. hund­loka bot.flockblommig(i) flocksedan 18203under­avdelning av balk i de gamla svenska lagarna histor.jur.sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2flock [flåk´] substantiv ~et flock·et●o­ordnat av­fall av fibrer el. annat luddigt material matrl.flocksilkeflockull○äv.kort­fibrigt material som erhålls genom skärning eller malning sedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. flokker; av lågty. vlocke med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.