Svensk ordbok 2009, webbversion

flod substantiv ~en ~er flod·en1(naturligt) större rinnande vatten­drag med i stort sett parallella sidor vanligen med funktionen att av­vattna en sjö särsk. vid beskrivning av ut­ländska förh.geogr.utstr.JFRcohyponymälvcohyponym2åcohyponymbäck flodbåtflodfåraflodmynningflodstrandbifloden strid flodsegla upp­för flodenfloderna svämmade över av smält­vattnetman kunde vada över flodenRhen, Tysk­lands längsta flod○äv. all­männarestörre strömmande vätskemängd syndaflodvårfloden flod av tårarregnet föll i floder○äv. bildligt om stor till­försel av ngt, ofta temporärbokflodljusflodryktesfloden flod av nya bio­filmersedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. flodh ’flod; flöde; över­svämning’; i bet. ’ström, älv’ av lågty. vlot; besl. med flyta 2knappast plur. (tids­period med) regel­bundet åter­kommande höjning av vatten­nivån till följd av månens rörelser geogr.MOTSATSantonymebb JFRhyperonymtidvattencohyponymhögvatten nivå­skillnaden mellan ebb och flod var fem meter○äv. om den högsta vatten­nivånvid flod blir udden en ösedan 1679