Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
flor·et●tunn, genomskinlig vävnad
vanligen anv. som slöja
kläd.JFRcohyponym1slöja 1
florsiktflorstunnsorgfloren damhatt med svart flor○äv. bildligtett tunt flor av grönskasedan 1633av ty. Flor ’tunt tyg; lugg på sammet’; av samma urspr. som velour
substantiv,
ingen böjning, neutr.
●i vissa uttryck
blomstring
bot.sommaren stod i sitt fulla flor○ofta bildligthennes diktning stod i sitt fulla florsedan 1535via ty. av lat. flo´s ’blomma’; besl. med 1blomma; jfr flora