Svensk ordbok 2009, webbversion

1flor substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en flor·ettunn, genom­skinlig vävnad vanligen anv. som slöja kläd.JFRcohyponym1slöja 1 florsiktflorstunnsorgfloren dam­hatt med svart floräv. bildligtett tunt flor av grönskasedan 1633av ty. Flor ’tunt tyg; lugg på sammet’; av samma urspr. som velour
2flor substantiv, ingen böjning, neutr. i vissa ut­tryck blomstring bot.sommaren stod i sitt fulla florofta bildligthennes diktning stod i sitt fulla florsedan 1535via ty. av lat. flo´s ’blomma’; besl. med 1blomma; jfr flora