Svensk ordbok 2009, webbversion

flo`ra substantiv ~n floror flor·an●växt­världen in­om ett om­råde eller under en period af.bot.alpfloraEuropas naturförhållanden, dess flora och faunalandskapets rika flora av mossor och lavar○äv. om mot­svarande beskrivninghan hade med sig en flora och en fågel­bok○äv. ngt ut­vidgatbakterieflora○äv. bildligt om stor mängd av ngt (som tycks breda ut sig)ryktesflorahela floran av farliga kemikalieren brokig flora av mot­stridiga hypoteseren flora (av/över ngt)sedan 1820; 1647 om boktill lat. Flo´ra, namn på blomstergudinnan i den romerska mytologin