verb ~de ~t
flor·er·ar●ha stor utbredning
för tillfället; särsk. om mer el. mindre negativa företeelser
utstr.JFRcohyponymgrasseracohyponymblomstra
en mängd rykten florerar i huvudstadenmatköerna växte och svartabörshandeln florerade○ibl. äv. om positiva företeelserteaterlivet florerade som aldrig förrflorera (ngnstans)sedan 1607av lat. flore´re, till flo´s ’blomma’; se 2flor
Subst.:vbid1-151460florerande