Svensk ordbok 2009, webbversion

flu`ga substantiv ~n flugor flug·an1typ av tvåvingad insekt som vanligen är försedd med häftanordningar på fötterna och ofta vistas i människans närhet och lätt sprider sjukdomar el. an­griper kultur­växter; särsk. om den vanliga hus­flugan zool.fluglortflugpapperflugsmällabananflugahusflugaspyflugasurrande flugordöda flugor i fönstrenvifta bort flugornaäv. om an­dra insekter, t.ex. skal­baggareldflugaspec. bildligt med ton­vikt på hur flugor samlar sigkriminella dras som flugor till spel­verksamhetdö som flugorse inte göra en fluga förnärvara mycket snällhennes hund är väl­dresserad och gör inte en fluga förnär slå två flugor i en smällfå två saker ut­rättade genom en handlinggenom åter­vinning slår man två flugor i en smäll – man minskar både avfallsberget och ut­tagen av natur­resurser sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. flugha; nord. ord, nära besl. med ty. Fliege med samma betydelse, eng. fly med samma betydelse; till flyga 2typ av konst­gjort fiskbete vars huvud­del ofta liknar en insekt sport.flugfiskareflugfiskesedan 17533band som knyts runt halsen till en rosett anv. av män, som alternativ till slips kläd.JFRcohyponymslips han hade smoking med svart flugasedan åtm. 1940-taletjfr ty. Fliege med samma betydelse 4plötslig mode­nyck som sprider sig snabbt och sedan försvinner sociol.JFRcohyponym2hit den senaste flugan i reklam­branschensedan 1905