substantiv ~n äv. vard. flygarn, plur. ~, best. plur. flygarna
flyg·ar·en●person som (yrkesmässigt) manövrerar flygplan
mil.trafik.yrk.JFRcohyponymaviatör
stridsflygaretrafikflygarehan hade en pojkdröm om att bli flygareflygarna räddade England 1940○äv. om djur med flygförmågafladdermusen är en utmärkt flygarevit flygareen skadeinsektsom särsk. härjar i växthus
vita flygare tillhör insektsfamiljen mjöllöss
sedan 1762