Svensk ordbok 2009, webbversion

fo´der substantiv fodret, plur. ~, best. plur. fodren fodr·et1föda för hus­djur jordbr.fodermedelblandfodergrönfoderhundfoderförbud mot antibiotika i fodersedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. foþer; gemens. germ. ord, besl. med foster, föda 2värmande tyg eller päls­verk som fästs på in­sidan av klädes­plagg kläd.en jacka med lös­tagbart foderen fleeceoverall med randigt fodersedan 1357testamente upprättat av kaniken Ragvald i Linköping (Rääf)fornsv. fodher; av lågty. voder ’foder; fodral’, mot­svarande gotiska fodr ’svärds­skida’ 3skyddande (in­vändig) beklädnad särsk. runt dörr- el. fönster­karm, av trä el. metall arkit.hush.tekn.dörrfoderfönsterfoder○äv. om in­vändig beklädnad i motorcylindercylinderfodersedan 1654se foder 2 4yttre krans eller spiral av små (gröna) blad i blom­hylle under kron­bladen bot.SYN.synonymblomfoder JFRcohyponymblomkrona sedan 1745se foder 2