[fog`-äv.fo`g-]
substantiv ~n fogdar
fogd·en●kunglig ämbetsman med uppgift att företräda kronans intressen inom visst område
histor.samh.yrk.bönderna klagade på de tyska fogdarna○ibl. äv. om arbetsledare på gård el. vid vissa arbeteni sammansättn.
gruvfogdegårdsfogdesedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. foghadhe m.fl. former; ur medeltidslat. voca´tus ’förespråkare; rättsligt biträde’; jfr advokat