Svensk ordbok 2009, webbversion
[fål`k-]
substantiv ~en
folk|rätt·en●system av rättsregler som bestämmer suveräna staters inbördes rättigheter och skyldigheter
grundat på sedvana och vissa överenskommelser mellan staterna
jur.folkrättsexpertfolkrättsjuristbryta mot folkrättenanfallet mot Irak 2003 stod i klar strid med folkrättensedan 1704urspr. efter lat. ju´s gen´tium med samma betydelse