Svensk ordbok 2009, webbversion

folkrätt [fål`k-] substantiv ~en folk|­rätt·ensystem av rätts­regler som bestämmer suveräna staters in­bördes rättigheter och skyldigheter grundat på sed­vana och vissa överens­kommelser mellan staterna jur.folkrättsexpertfolkrättsjuristbryta mot folkrättenan­fallet mot Irak 2003 stod i klar strid med folkrättensedan 1704urspr. efter lat. ju´s gen´tium med samma betydelse