Svensk ordbok 2009, webbversion

fond [fån´däv.fåŋ´d] substantiv ~en ~er fond·en1naturlig bak­grund i landskap el. rum; vid betraktande etc. af.konstvet.JFRcohyponymförgrund fondmålningfondtapetfondvägghan porträtterade henne mot en fond av blånande berg○spec. om dekoration som ut­gör bak­grund, t.ex. på teater­scenfonddekoration○spec. äv. om del av teater­salong som är belägen längst bort från men mitt för scenen1:a radens fond○ibl. bildligtsolisten spelade mot en fond av böljande stråkarsedan 1783av fra. fond ’bak­grund; botten’; av lat. fun´dus ’botten’ 2egendom eller kapital som reserverats för ngt bestämt syfte ekon.fondmäklarepensionsfondreparationsfondreservfondin­rätta en fonden bred fond med en låg risk­profil○ibl. med icke-kommersiell in­riktningstipendiefondett an­slag ur fonden för sär­skilda kulturella ända­mål○äv. bildligt om förråd av ngt värde­fullt (äv. abstrakt)gruppens stora fond av kunskaperen fond (av ngt), en fond (för/mot ngt)sedan 1715av fra. fonds ’jorda­gods; förråd; kapital’; ur lat. fun´dus ’botten’; identiskt med fond 1 3buljong som erhålls genom kokning av kött­ben, fågelskrov eller fisk­ben till­sammans med grön­saker och som där­efter ut­gör grund­stomme i bl.a. finare såser kokk.kalvfondkycklingfondsedan 1979se fond 1