Svensk ordbok 2009, webbversion

fone´m substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en fon·em·et●minsta språkljudsenhet som fyller en betydelse­skiljande funktion språkvet.JFRcohyponymfon 2cohyponymgrafemcohyponymtonem p och b är i svenskan två o­lika fonem efter­som ”pil” och ”bil” inte betyder samma saksedan 1939 i sin nuv. bet.av fra. phonème med samma betydelse; av grek. pho´nema ’fon; ljud’