Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
fordr·ar1förklara (visst handlande) nödvändigt och antyda att maktmedel kan användas för att framtvinga det
vanligen för att främja egna syften
komm.JFRcohyponym1kräva 1cohyponymbegära 1cohyponympropsa
hon fordrade speciella förmånerhan har en ursäkt att fordra av henneden service medborgarna anser sig ha rätt att fordra av dagens samhälle○spec.begära återbetalning av
skuld
JFRcohyponym1kräva 2
hon har 100 kr att fordra av honom○ibl. försvagat, utan eg. innebörd av kravhon har revansch att fordra på NN för förlusten i våras○äv. med icke-personligt subjektJFRcohyponymfordra 2
vanlig anständighet fordrar att man hälsarregn och rusk fordrar vattentäta plaggfordra ngt/att+V/SATS (av ngn/ngt)sedan 1513–27biskop Hans Brasks levnadsteckning (Arnell)fornsv. fo(r)dra; av lågty. vorderen ’föra framåt’ och ty. fordern ’kräva’, till lågty., ty. vorder ’främre’; jfr befordra
2vara beroende av
viss förutsättning; för god utveckling e.d.
Nollhan fick en lunginflammation som fordrade sjukhusvårdfordra ngtsedan 1539Subst.:fordrande,
fordring (till 1);
fordran (till 1)