Svensk ordbok 2009, webbversion

formel [får´-] substantiv ~n formler forml·er1ut­tryck med strängt fast­ställd orda­lydelse som har viss effekt om det åter­ges exakt urspr. magiskt men nu all­männare komm.formelspråktrollformelleta efter till­varons hemligaste formelhitta en formel för att komma ur krisensedan 1566av lat. fo´rmula ’regel; norm’, diminutiv av fo´rma ’form’ 2ut­tryck som beskriver viktiga egenskaper eller sam­band med hjälp av (logiska eller matematiska) symboler kem.mat.vetenskapl.matematiska formler○spec. äv.symbolisk beteckning på ämne eller kemisk reaktion den kemiska formeln för vatten är H2Oformeln (för ngt)sedan 17343utan böjning, i vissa ut­tryck klass av (tävlingar mellan) racer­bilar, motor­cyklar eller racer­båtar sport.formelvagnformel 1 och formel 2sedan 1961