Svensk ordbok 2009, webbversion
forme´ra
verb ~de ~t
form·er·ar1ställa upp sig i
viss (militär) formation
mil.○äv. allmännare; ibl. mer el. mindre bildligtformera en referensgrupp○spec. sportformera laget inför EM-slutspeletformera ngt (till ngt)sedan 1679Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. formera; av fra. former ’skapa, ge form åt’; av lat. forma´re, till fo´rma ’form’; jfr 2form
2vässa
ngt åld.Nollformera blyertspennanformera ngtsedan 1385Subst.:vbid1-153526formerande,
formering;
formation (till 1)