Svensk ordbok 2009, webbversion

fors [fårs´] substantiv ~en ~ar fors·en●av­snitt av vatten­drag där vattnet häftigt strömmar fram på grund av förträngning och ökad lutning; vanligen inte farbart geogr.JFRcohyponymvattenfall forsbåtforsfarareforsfärdforsen dånadede for i kanot ut­för forsenkvarnen nere vid forsen○äv. om häftigt framströmmande mängd av annat slagen fors av grus och gyttja○äv. bildligtstor mängd en fors av orden fors (av ngt)sedan 1287; 1881 i bildlig bemärkelsetestamente på fors och fiske upprättat av Arvid till förmån för ärkebiskopsstolen i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. fors; nord. ord, ur en indoeur. rot med bet. ’stänka’