Svensk ordbok 2009, webbversion
[fårs`a]
verb ~de ~t
fors·ar●häftigt strömma fram
el. tillföras i stor mängd; om vatten el. annan vätska
NollJFRcohyponymskvalacohyponym2spruta 1
regnet forsade ner hela nattenblodet forsade ur såret○ibl. äv. om person el. djurofta med partikel, särsk.fram
snabbt ta sig (fram)
hon forsade fram i skidspåret○ofta bildligtorden forsade ur munnen på honomforsa (ngnstans)sedan 1662till fors
Subst.:vbid1-153756forsande