[fårs`-]
verb ~de ~t
forsl·ar●utföra transport av
ngt, vanligen med hjälp av fordon
trafik.JFRcohyponymföra 1cohyponymtransportera 1cohyponymbefordra 1cohyponymfrakta
kol och järn forslades i hästfororde skadade forslades till lasarettetforsla ngn/ngt (med ngt) (ngnstans)sedan 1554bildn. till fornsv. forþa ’skicka; transportera’
Subst.:vbid1-153846forslande,
vbid2-153846forsling