Svensk ordbok 2009, webbversion

fort` verb fortgick ~tt, pres. ~r fort|­gårpå­gå hela tiden i nuet och i fram­tiden tid.JFRcohyponym5vara 1 många unga förtids­pensioneras – så kan det inte längre få fortgådomaren lät spelet fortgå trots fällningenfortgå (TID)sedan 1805Subst.:fortgående; fortgång