Svensk ordbok 2009, webbversion

fort`planta verb ~de ~t fort|­plant·ar1vanligen refl. el. pass. fram­bringa av­komma biol.SYN.synonymreproducera 2 bakterier fortplantar sig genom delning○ibl. icke-refl., spec.över­föra (till nästa generation) vissa cancer­celler saknar förmåga att sprida sig och fortplantar denna egenskap till sina av­komlingar○spec. äv.(artificiellt) fram­bringa ny generation av fortplanta den pollenfria rapsenfortplanta ngt (till ngt)sedan 1710jfr ty. fortpflanzen 2vanligen refl. el. pass. kontinuerligt ut­breda (sig) i ngt medium fys.JFRcohyponymsprida ljudet kan inte fortplantas i vakuumryktet fortplantade sig över stadenfortplanta ngt (ngnstans)sedan 1728Subst.:vbid1-153964fortplantande, fortplantning