Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t
fot|fäst·et●stadig fotkontakt med marken
psykol.hon tappade fotfästet och ramlade i floden○ofta bildligt, spec.god och säker (livs)situation
han förlorade fotfästet i tillvaron efter föräldrarnas död○spec. äv. om säker utgångspunkt (för vidare operationer)de allierade fick snabbt fotfäste i Normandie i juni 1944fotfäste (i ngt)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. fotafäste