Svensk ordbok 2009, webbversion

fräl`sa verb frälste frälst, pres. frälser fräls·er●rädda från syndigt liv till kristet relig.frälsa sin själ○äv.om­vända till kristen tro halleluja, jag är frälst○ibl. iron.en ny ekonomisk teori som skulle frälsa världen○äv. all­männare, ofta i sportjargongrädda vard.NN frälste hemma­laget med ett seger­mål i sudden deathfrälsa ngn/ngt (från ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. frälsa, till fräls ’fri’, sammansättn. av fri och hals, urspr. ’med fri hals’ Subst.:vbid1-157399frälsande, frälsning Fräls oss ifrån ondo.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 6:13 (ur Fader vår)