Svensk ordbok 2009, webbversion

frå`getecken substantiv frågetecknet, plur. ~, best. plur. frågetecknen fråge|­teckn·et●ett skilje­tecken (?) som markerar att före­gående sats är en fråga språkvet.○äv. bildligt, spec.o­besvarad fråga många frågetecken kvar­stod efter debattenett frågetecken (kring ngt)frågetecken i marginalentvivel​ slut­klämmen i ledaren för­anleder trots allt vissa fråge­tecken i marginalen räta ut frågetecknen/alla frågeteckenskapa klarhet​ vi hoppas att vi har rätat ut några av era fråge­tecken (se ut) som ett levande frågetecken(se) ytterst frågande (ut)p. g. a. okunnighet, förvåning e. d.​ när begreppet post­modernism kom på tal såg han ut som ett levande fråge­tecken sedan 1651