Svensk ordbok 2009, webbversion

frö substantiv ~et, plur. ~n ibl. ~er, best. plur. ~na ibl. ~erna frö·et1förökningsenhet från växt som inne­håller an­laget till en ny växt ut­vecklat ur ett frö­ämne efter befruktning jordbr.trädg.JFRcohyponymfrukt 1cohyponymanlag 1 fröbildningfrömjölfröskalblomfröfågelfrösolrosfrösätta frönså ett fröfröna började grobröd med frön påi fröet finns näringsvävnad och grodd○ibl. om viss sort e.d.med plur.fröer han har köpt flera nya fröer till träd­gården○äv. bildligt, spec.ur­sprung till viss ut­veckling tvistefröhans dolda kritik blev fröet till de kommande mot­sättningarna○spec. äv. i ut­tryck för att starta en positiv ut­vecklingså ett frö av hopphan vill så ett frö hos eleverna och hoppas att de tänker vidareett frö (av ngt)sedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. frö; i no. dial. även ’yngel, små­fisk’; av o­visst urspr. 2vanligen i sammansättn. o­hyfsat barn särsk. om pojke psykol.busfrösedan 1820