substantiv ~en ~er
fröjd·en●stor och innerlig glädje
psykol.jubla av fröjdvårsolen sken och det var en fröjd att levadet var en fröjd att vila blicken på henne○äv.företeelse som fyller en med glädje
hans målningar är en fröjd för ögatfröjd (över ngt/att+V/SATS)frid och fröjdsefrid
sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fryghþ, frögdh; nära besl. med ty. Freude ’glädje’, till froh ’glad’; jfr sv. dial. frå ’morgonpigg’