Svensk ordbok 2009, webbversion

1frad`ga substantiv ~n fradg·an●skummande saliv kring munnen på djur el. människa; vanligen som följd av upp­rördhet el. sjukdomsanfall med.zool.JFRcohyponymdregel hon låg i trappan, hade fradga runt munnen och pratade o­sammanhängande○äv. om annat skumhan halsade en öl och strök fradgan av munnentugga fradgafå fradga om munnen i sam­band med tuggningsärsk. om epileptiker​ han hade ryckningar i hela kroppen och tuggade fradga ○ äv. bildligt känna van­mäktig vrede​ på­trängande telefon­försäljare kan få henne att tugga fradga sedan 1587bildn. till fornsv. fradha; besl. med frodig
2frad`ga verb ~de ~t fradg·ar●fram­bringa skummande saliv särsk. som tecken på upp­rördhet el. vid sjukdomsanfall med.JFRcohyponymskumma 1 ”Och vad gör ni åt mobbningen?” frågade han, fradgande av raseri○äv. i fråga om annat skumhavet fradgadefradga (om/i ngt)sedan 1526se 1fradga Subst.:vbid1-154576fradgande