substantiv ~en
frakt·ur·en●en (äldre) tysk tryckstil med brutna linjer och snirklade versaler
bok.JFRcohyponymschwabach
frakturstilfram till 1875 trycktes Svensk författningssamling med fraktursedan 1682av lat. fractu´ra ’brytning; brott’, till frang´ere ’sönderbryta’
2fraktu´r
substantiv ~en ~er
frakt·ur·en●benbrott
med.lårbensfrakturskallfrakturen fraktur på tummensedan 1780