Svensk ordbok 2009, webbversion

1framåt [fram´-äv.-åt´] adverb fram|­åti den naturliga riktningen så­som den bestäms av rörelse­förmågan, av den naturliga fram­sidan hos ngn/ngt etc. NollMOTSATSantonymbakåt JFRcohyponymfram 3 framåtböjdframåtlutadframåt marsch!luta sig framåtstå med tårna framåtäv. bildligt, spec.mot fram­tiden ett stycke framåt i tidenvi måste glömma det tråkiga som har hänt och se framåtspec. äv.med ut­veckling mot bättre vill­kor framåtsträvandehar världen gått framåt sedan antiken?ut­vecklingen går stadigt framåtspec. äv. (i sportspråk)i offensivt av­seende laget är för tunt framåtäv. med an­givande av bortre tids­gränsde ska bo här (i) ett år framåtett fall framåtsefall 1 sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. fram at
2fram´åt preposition fram|­åti den naturliga riktningen längs ngt af.gå framåt vägenhan gick sakta framåt mitt­gångenäv. i fråga om tidsförhållandenhon skulle ringa framåt kvällende sov lugnt till framåt morgonenframåt slutet av veckansedan ca 1430Själens tröstfornsv. fram at
3fram´åt adjektiv, ingen böjning fram|­åtsom energiskt tar initiativ admin.psykol.han har all­tid varit framåt, så han passar säkert som försäljaresedan 1950se 1framåt