Svensk ordbok 2009, webbversion
[fram´-äv.-åt´]
adverb
fram|åt●i den naturliga riktningen
såsom den bestäms av rörelseförmågan, av den naturliga framsidan hos ngn/ngt etc.
NollMOTSATSantonymbakåt
JFRcohyponymfram 3
framåtböjdframåtlutadframåt marsch!luta sig framåtstå med tårna framåt○äv. bildligt, spec.mot framtiden
ett stycke framåt i tidenvi måste glömma det tråkiga som har hänt och se framåt○spec. äv.med utveckling mot bättre villkor
framåtsträvandehar världen gått framåt sedan antiken?utvecklingen går stadigt framåt○spec. äv. (i sportspråk)i offensivt avseende
laget är för tunt framåt○äv. med angivande av bortre tidsgränsde ska bo här (i) ett år framåtett fall framåtsefall 1
sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. fram at
preposition
fram|åt●i den naturliga riktningen längs
ngt
af.gå framåt vägenhan gick sakta framåt mittgången○äv. i fråga om tidsförhållandenhon skulle ringa framåt kvällende sov lugnt till framåt morgonenframåt slutet av veckansedan ca 1430Själens tröstfornsv. fram at
adjektiv,
ingen böjning
fram|åt●som energiskt tar initiativ
admin.psykol.han har alltid varit framåt, så han passar säkert som försäljaresedan 1950se 1framåt