Svensk ordbok 2009, webbversion

fram´ adverb 1i riktning mot mer central eller mer synlig position från en undan­skymd el. dold plats; konkret el. abstrakt Nollkom fram i ljuset!en sol­stråle bröt framduka fram mid­dagenföra fram sina kravfram med vad du har på hjärtat!fram med sanningen!○äv. ut­vidgattill existens frambringaframställaarbeta fram ett för­slagsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. fram, urspr. böjnings­form av framber ’fram­stående; ut­märkt’; gemens. germ. ord; jfr främre 2(i riktning mot och) med upp­nående av ett mål Nollkomma framhinna fram i tidåka fram och till­baka på samma dagde hade sällskap ända fram till Stock­holm○äv. i fråga om tidsförhållanden och mer abstraktfrån 1700-talet och ända fram till våra dagarfråga sig framsefråga sig få sin vilja framse1vilja nå ända framse1nå 1 vara fritt framsefri 1 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3i den naturliga riktningen utan ton­vikt på start el. mål NollJFRcohyponym1framåtcohyponym1längs framflyttaframstötgå vägen framhan gick fram och till­baka i rummetfort­sätt rakt fram○äv. i fråga om tidsförhållandenframsyntframöverfram i januarivi ses längre framsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagen4med position på den sida (av ett före­mål) som oftast eller mest naturligt är synlig NollMOTSATSantonym3bak JFRcohyponymframme 1 framsidaklänningen var smutsig både fram och bak○äv. i fråga om position i an­slutning till den viktigaste delen av lokal e.d.de satt längst fram i salenbak och framse3bak sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenska