Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`föra verb framförde framfört, pres. framför fram|­för·de1äv. lös förb., jfrföra fram 2 formellt ut­tala ngt, i artighets­fraser el. till ngn viktig mot­tagare komm.JFRcohyponymsäga 1cohyponym1bringa 1 framföra kritikframföra ett varmt tack○äv.vidare­befordra, över­bringa framföra ett budskapframföra en hälsningframföra ngt/SATSsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. fram­föra 2äv. lös förb., jfrföra fram 1 köra formellttrafik.framföra ett for­doncyklar får inte framföras på gång­banan○äv. med avs. på djurleda framföra ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3spela (sceniskt eller musikaliskt verk) in­för publik scen.stycket framfördes första gången 1888○äv.läsa upp för publik framföra en diktframföra ngtsedan 1891Subst.:framförande