Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`fart substantiv ~en ~er fram|­fart·envåldsam ut­bredning fram­åt och genom ngt av ngn skadlig kraft trafik.JFRcohyponymhärjning spår av stormens framfarthejda eldens framfartde tyska arméernas framfart i Öst­europaäv. om våldsamt sätt att färdasfolk klagar över mopedisternas framfart(ngns/ngts) framfart (ngnstans)sedan 1750