Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
fram|fart·en●våldsam utbredning framåt och genom ngt
av ngn skadlig kraft
trafik.JFRcohyponymhärjning
spår av stormens framfarthejda eldens framfartde tyska arméernas framfart i Östeuropa○äv. om våldsamt sätt att färdasfolk klagar över mopedisternas framfart(ngns/ngts) framfart (ngnstans)sedan 1750