substantiv ~en framtänder
fram|tand·en●endera av tänderna i tandradens centrum, mellan hörntänderna
fyra i överkäken och fyra i underkäken
med.JFRcohyponymkindtand
vackra vita framtänderen glugg mellan framtänderna som syntes när han skrattadesedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. framtan