Svensk ordbok 2009, webbversion

fram`träda verb framträdde framträtt, pres. framträder fram|­träd·er1äv. lös förb., seträda fram 1 visa sig för större grupp t.ex. för offentligheten, och vanligen säga, sjunga etc. ngt m-med.JFRcohyponymuppträda 3 han förbjöds att framträda offentligtvittnen kallades att framträda in­för jurynhon ville inte framträda med sitt namn i tidningen○äv. mer abstraktframträda med krav på ny­valframträda (med ngt) (ngnstans), framträda (som ngn/ngt)sedan 15412äv. lös förb., seträda fram 2 (så småningom) synas tydligt komm.långt borta i öst började landskapet framträdahon log så att groparna i kinderna framträddeframträdasedan 1647Subst.:framträdande