Svensk ordbok 2009, webbversion

fred substantiv ~en ~er fred·en1till­stånd där våld inte an­vänds för att lösa mot­sättningar mellan (vissa) stater mil.sociol.tid.MOTSATSantonymkrig JFRcohyponymvapenstillestånd fredsstyrkafredsälskandeen stabil freden varaktig fredskapa fredmäkla fredsluta fredtrygga fredenfred och frihetett hot mot internationell fred och säkerhetSverige har haft 200 år av fred efter Napoleonkrigen○äv.av­tal om permanent upp­hörande av krigs­tillstånd freden i Brömsebro○äv. ut­vidgat, särsk. i fackliga samman­hangfredspliktarbetsfred○äv. ytterligare ut­vidgatsämja syskonen hade svårt att hålla fredfred (mellan ngra), fred (med ngn/ngt)partnerskap för fredsepartnerskap sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. friþer, fredh(er) ’frid; fred’; gemens. germ. ord, urspr. ’skydd; kärlek’ 2i ut­trycketi fred situation som känne­tecknas av lugn och o­stördhet för person tid.lämna henne i fred!låt mig vara i fred!○spec. i ut­tryck för att få vara ensam om ngtkan jag få ha min tidning i fred?i fredtill fredsbelåten​ efter en smärtsam skils­mässa var han nu till freds med livet i­gen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen