Svensk ordbok 2009, webbversion

fres`ta verb ~de ~t frest·ar1(försöka) på­verka till visst beteende genom att fram­ställa det som förknippat med ngt an­genämt komm.JFRcohyponymlocka 2 får man fresta med en bit tårta?skylt­fönstren frestar med färg­glada lek­saker○spec. i kristen tanke­världförsöka förleda till synd Jesus frestades i fyr­tio dagarEva frestade Adam○äv. ngt försvagat (vanligen pass.)ge lust (att) en speciell humor som man frestas (att) kalla göte­borgskfresta ngn (med/till ngt), fresta ngn ((att+)V)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. fresta, frästa ’försöka, pröva; fresta’; av om­diskuterat urspr. 2ut­sätta för an­strängning eller svårt prov psykol.JFRcohyponymanstränga den sista backen frestade på krafternahan frestade mål­vakten med ett lurigt skottman bör inte fresta hennes tåla­mod mera○äv. bildligtpröva (på) fresta lyckanfresta (på) ngtsedan 1761Subst.:frestande; frestelse (till 1)