Svensk ordbok 2009, webbversion

fres`telse substantiv ~n ~r frest·els·en●före­teelse eller beteende som tycks inne­bära ngt an­genämt men som ofta i verkligheten är skadligt; särsk. om ngt förbjudet delvis ngt åld.af.kokk.relig.modern varnade henne för stor­stadens frestelser○äv.det att fresta(s) hon kunde inte mot­stå frestelsen att ta några bilderfrestelsen (att+V)Janssons frestelseen mat­rätt som består av potatis, lök och ansjovis och som tillagas i ugn​ som natta­mat efter kräft­skivan serverades klassikern Janssons frestelse sedan senare hälften av 1300-taletSvenska Böner från medeltidenfornsv. frestilse Och inled oss icke i frestelse.Bibeln (1917 års övers.), Matteus 6:13 (ur Fader vår)