Svensk ordbok 2009, webbversion

fri`a verb ~de ~t fri·ar1formellt be att få gifta sig med ngn; nu­mera åld. som ceremoni släkt.JFRcohyponymgilja han friade (till henne) och fick ja○förr äv. genom om­budhan friade hos stor­bonden för sin son○äv. bildligtförsöka vinna popularitet med o­lika medel politikerna friar till väljarna med fagra löftenfria (till ngn) (med ngt), fria (hos ngn) (för ngn)sedan början av 1500-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. fria; av lågty. vrien ’fria; gifta sig med’; samma ord som isl. frjá ’älska’; besl. med fred 2förklara o­skyldig i el. utan­för dom­stol jur.SYN.synonymfrikänna MOTSATSantonym2fälla 3 hellre fria än fällafria sig från miss­tankar○äv. försvagathemma­laget ville ha straff men domaren friadefria (ngn) (från ngt)sedan 1390till fri Subst.:vbid1-155895friande; frieri (till 1)