Svensk ordbok 2009, webbversion
fri
`
brottning
substantiv
~en
fri|brott·ning·en
●
en form av brottning där grepp över hela motståndarens kropp är tillåtna
sport.
tid.
JFR
cohyponym
grekisk-romersk
cohyponym
catch-as-catch-can
fribrottning (med ngn)
sedan ca 1905