substantiv ~n äv. vard. fridstörarn, plur. ~, best. plur. fridstörarna
frid|stör·ar·en●person som stör den allmänna ordningen
särsk. på offentligt möte
yrk.talaren buades ut av ett par unga fridstöraresedan 1772Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. fridstörarn, plur. ~, best. plur. fridstörarna
frid|stör·ar·en●person som stör den allmänna ordningen
särsk. på offentligt möte
yrk.talaren buades ut av ett par unga fridstöraresedan 1772